Forskningsnytt: Individualiserad behandling som ett tillägg till riktlinje-baserad rådgivning för ländryggsbesvär

”Forskningsnytt” kommer sammanfatta olika forskningsartiklar från många olika områden. För att göra forskningen ”verklig” kommer det fokuseras på den kliniska relevansen.

Introduktion

Personer som söker vård för sina ländryggsbesvär (akuta, återkommande och långvariga) är ingen homogen grupp, det vill säga att det kan finnas en rad olika bakomliggande orsaker till besvären och olika faktorer som påverkar just den personens besvär och smärtupplevelse.

Studien

Ford et al (2015) publicerad nyligen en studie Individualised physiotherapy as an adjunct to guideline-based advice for low back disorders in primary care: a randomised controlled trial”

Syfte

Många patienter med ländryggsbesvär som varar längre än sex veckor återhämtar sig inte. Studien undersöker om individualiserad behandling och riktlinje-baserad rådgivning resulterar i ett bättre resultat jämfört med enbart rådgivning.

Metod

156 deltagare följde tio behandlingstillfällen över tio veckor som bestod av individualiserad behandling baserat på patoanatomiska, psykosociala och neurofysiologiska barriärer för återhämtning kombinerad med riktlinje-baserad rådgivning, och 144 deltagare som följde två tillfällen med enbart rådgivning. Resultaten blev redovisad i form av grad av aktivitets begränsning (Oswestry) och smärtuppskattning (NPRS, ländrygg och ben) efter 5, 10, 25 och 52 veckor. Deltagarna i studien hade besvär i form av ländryggssmärta och/eller refererad bensmärta, varaktighet av symtom mellan sex veckor till sex månader, ålder från 18-65, och klassificerades till en av fem olika undergrupper av ländryggsbesvär:

  • Diskbråck med tillhörande radikulopati
  • Reducerbar diskogen smärta
  • Icke-reducerbar diskogen smärta
  • Facettledsmärta
  • Multifaktoriell långvarig smärta (ej tillhörande någon av ovanstående undergrupper, och en Örebro Musculoskeletal Pain Questionnaire score större än 105 av 210)

Kriterierna och resonemanget bakom för att klassificera patienterna har tidigare blivit publicerat, tillsammans med behandlingsprotokollen, se källor.

Resultat

Gruppen som följde tio besök med individualiserad behandling uppvisade signifikant bättre resultat än gruppen som följde enbart riktlinje-baserad rådgivning när det gäller funktion (Oswestry) och ländrygg- och bensmärta.

Ford 2015 resultat

Begränsningar

Det finns i dagsläget inga definitiva diagnostiska kriterier för att klassificera patienter utifrån patoanatomi. Det har även visat sig vara svårt att identifiera källan till och graden av nociception hos personer med ländryggssmärta. Det finns i dagsläget ingen enskild studie eller metod som kan fastställa graden av validitet till dom olika undergrupperna. Kriterierna man har använt sig av för att klassificera patienterna till olika undergrupper bygger på expertutlåtanden, klinisk erfarenhet, mönsterigenkänning, smärtfysiologi, kunskap om patoanatomi/biologisk sannolikhet och resultaten av en rad relaterade studier med olik utformning (convergence of validity).

En del av förbättringen till gruppen som båda fick behandling och rådgivning kan tillskrivas ospecifika generella effekter (regelbunden interaktion med vårdgivare). Denna grupp var också mer nöjd med omhändertagandet jämfört med gruppen som bara fick rådgivning.

Det var häller ingen grupp som följde tio behandlingstillfällen med en placebointervention, huvudsakligen i brist på en trovärdig placebointervention.

Konklusion och klinisk relevans

Om man betraktar patienternas smärtnivå vid baseline (ländrygg 5.3/10, ben 4.6/10), 46% med bensmärta nedanför knät, varaktighet av symtom (15.5 veckor, med ett minimum på sex veckor) och den sannolika patoanatomien bakom, så kan patienterna betraktas som ”lite tyngre/svårare”.

För att ge ett så bra omhändertagande som möjligt för denna patientgrupp, så krävs det ett vårdgivaren besitter god kunskap inom smärtfysiologi och patoanatomi. Vårdgivaren måste även ha utvecklat goda färdigheter inom kliniskt resonemang, klinisk diagnostik och olika behandlingsstrategier. Det krävs även en förmåga att identifiera och adressera kognitiva/psykosociala barriärer för återhämtning. Valda interventioner måste ha en sannolik verkningsmekanism. Vårdgivaren bör sträva efter att minimera ”behandlingsdiagnostik”, det vill säga att man söker efter subjektiva och objektiva fynd för att använda sin föredragna intervention/behandlingsteknik och tillhörande förklaringsmodell.

Vårdgivaren måste bygga sin identitet och praktik på kunskap, inte en särskild terapiform eller behandlingsteknik.

Källor:

Br J Sports Med. 2015 Oct 20. pii: bjsports-2015-095058. doi: 10.1136/bjsports-2015-095058. [Epub ahead of print]
Individualised physiotherapy as an adjunct to guideline-based advice for low back disorders in primary care: a randomised controlled trial.
Ford JJ1, Hahne AJ1, Surkitt LD1, Chan AY1, Richards MC1, Slater SL1, Hinman RS2, Pizzari T1, Davidson M1, Taylor NF1.

A classification and treatment protocol for low back disorders: Part 1 – Specific manual therapy

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s