Forskningsnytt: Sannolikheten för spontan-regression av lumbala diskbråck

”Forskningsnytt” kommer sammanfatta olika forskningsartiklar från många olika områden. För att göra forskningen ”verklig” kommer det fokuseras på den kliniska relevansen.

Studien

Chiu et al (2015) publicerade nyligen en litteraturgranskning ”The probability of spontaneous regression of lumbar herniated disc: a systematic review”.

Syfte

Syftet med granskningen var att fastställa sannolikheten för en spontan-regression vid olika typer av lumbala diskbråck: buktning, protrusion, extrusion och sekvester. 

Resultat

Granskningen visade att graden av spontan-regression var 96% vid en sekvester, 70% vid en extrusion, 41% vid protrusion och 13% vid buktning. Graden av fullständig regression för sekvester var 43% og 15% för extrusion.

I en relaterad litteraturgranskning utförd av Machi et al (2014) med titeln ”Spontaneous regression of sequestrated lumbar disc herniations: Literature review” konkluderade man med att patienter med diskbråck av typen sekvester, upplevde symtomfrihet efter 1.33 månader och radiologisk upplösning efter 9.32-13.32 månader. Man kunde även konstatera att patienter med diskbråck av sekvester typ, uppvisade en symtompresentation som var lika andra typer av diskbråck.

Konklusion och klinisk relevans

Patienter som har drabbats av ett symtomatisk lumbalt diskbråck och påföljande affektion av nervrot (perifer neuropatisk smärta), är en patientgrupp som rapporterar om svår smärta och markant nedsatt funktion och livskvalitet. Med detta följer det ofta en hög grad av oro och osäkerhet för hur besvären kommer att utvecklas över tid och vilken grad av tillfrisknande som kan förväntas. Tydlig och korrekt information är viktigt för denna patientgrupp, och vetskapen om att ett diskbråck ”går tillbaks” (absorberas) kan leda till minskad oro och bekymmer. Detta är kognitiva faktorer som kan förstärka den subjektiva smärtupplevelsen via facilitering av nociceptiva signaler på ryggmärgsnivå (kortikalt, via periaqueductal gray matter (PAG) och rostral ventromedial medulla (RVM)). Min egen personliga erfarenhet är att denna patientgrupp uttrycker tacksamhet för noggrann information om det förväntade förloppet.”Treat the person, not the scan!”

I övrigt kan man lite förenklat konkludera med att ”ju större diskbråck, desto större sannolikhet för spontan-regression”.

Läs gärna det tidigare inlägget ”Lumbalt diskbråck – Prognos, behandling och indikationer för kirurgi”.

Källor:

Clin Rehabil. 2015 Feb;29(2):184-95. doi: 10.1177/0269215514540919. Epub 2014 Jul 9.
The probability of spontaneous regression of lumbar herniated disc: a systematic review.
Chiu CC1, Chuang TY2, Chang KH1, Wu CH3, Lin PW1, Hsu WY4.

Clin Neurol Neurosurg. 2014 May;120:136-41. doi: 10.1016/j.clineuro.2014.02.013. Epub 2014 Feb 25.
Spontaneous regression of sequestrated lumbar disc herniations: Literature review.
Macki M1, Hernandez-Hermann M1, Bydon M1, Gokaslan A2, McGovern K2, Bydon A3

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s